Söndagen den 9 majDagens resa går till BredeboletSteker ägg och brer mackor i fall att det inte skulle dyka upp något matställe utmed vägen. Fick tips om att matsäck var bra att ha med sig, då det inte vimlar med matställen efter vägen. Något att tänka på ett annat år. för det blir väl en ny Sköna maj vecka nästa år? Idag är det Skaga och Bredebolet som står på dag- ordningen . Vi startar tidigt för att ha tid att ta det lugnt på den krogiga vägen mot Undenäs. Det är charmigt med krokiga vägar när man inte har bråttom, Vi svänger av mot Skaga och skymtar Sträle stugan.  Rositas hantverkscafé i Bredebolet är vårt mål. Klockan 12 så ska Göta Kanal bolagets skogvakatare, Alf Arwidsson berätta om Unden. Vi kommer till Bredebolet i god tid. Det är lite ruggigt när vi kliver ur bilen, men det kunde ju ha varit mycket värre. Meterologerna spådde regn i går kväll. Från pavilljongen hördes musik och på gårdsplanen fanns på minigolfbana och en utställning med motorsågar. Gissa om gamla minnen väcktes till liv här. Att vara skogsarbete förr var ingen sinekur precis. Styrketräning det fick man i jobbet så det räckte till. Att släpa runt med dessa motorsågar och dessutom såga med dem krävde sin karl.  |
Skaga stavkyrkaår vårt sista utflyktsmål för dagen. Vi går in och Skagagården och njuter av att få sitta i vacker salong och dricka kaffe och te med bulle och chokladkaka. Det är skönt att komma in i värmen efter den myckna utvistelsen vid Bredbolet. Sedan vandrar vi över till stavkyrkan. Den tredje i ordning. Den första byggdes 1137 och efter många århundraden så revs den 1826.  En ny stavkyrka byggdes och invigdes 1960. Nyårsnatten 1999/2000 brann hela kyrkan endast klockstapeln brevid fanns kvar. Men återigen byggdes upp och invigdes igen 2001. 
Brita Klippås berättade livfullt om Skaga kyrkas snart 1000-åriga historia. Så lite nostalgi! Vår bilfärd gick vidare mot Åsebolet, Barrud och Åna. Vi åkte förbi Anderstorp. Den gamla skolan där jag jag gick 2 år i småskola för fröken Julia Danell. Vi hittade infarten till den gamla landsvägen och det är märkligt så smal den är. Men Lövönsbacken den är både lång och krokig, men förhoppningsvis var gruset inte så grovt på den tiden jag cyklade där - före 1958! Tänka sig att då gick det linjetrafik med buss på denna väg! Vad står på tur här näst? Durspel i Tived eller vandring i Finneröjda ( ännu en nostalgitrip i det förflutna) /Anita |
